Spelar det egentligen någon roll om programvara i offentlig sektor är öppen källkod eller ej?
I januari i år delade European Open Source Academy (EOSA) ut sina priser för andra året i rad, den här gången i Solvay-biblioteket i Bryssel. RISE Research Institutes of Sweden, som leder EU-projektet bakom akademin, är tydliga med varför det här spelar roll: öppen källkod ska inte ses som en ren teknikfråga utan en fråga om digital suveränitet, konkurrenskraft och europeisk handlingsfrihet. EU-kommissionen backar upp med aktuella siffror: varje 10-procentig ökning av investeringar i öppen källkod höjer EU:s BNP med 0,4–0,6 procent och genererar dessutom 600 nya teknikstartups. Samma studie visar att öppen källkod minskar kostnader och risken för dyr leverantörsinlåsning.
Det här är intressanta siffror för svenska kommuner och regioner.
I praktiken innebär leverantörsinlåsningar att integrationer blir dyrare, att det blir svårt eller omöjligt att byta system utan att börja om och att verksamhetsdata lever i plattformar som leverantören kontrollerar, kanske till och med lagrade på platser utanför Sverige och EU. Det innebär att när en molnleverantör ändrar villkor, höjer priser eller hamnar under en annan jurisdiktion saknas en plan B.
Digital suveränitet har blivit allt mer aktuellt och debatterad efter den senaste tidens geopolitiska oro.
Öppen källkod ger många nyttor:
🔶 Insyn i koden, att faktiskt kunna granska vad systemet gör, inte bara lita på att leverantören lovar att det är säkert.
🔶 Möjlighet att byta leverantör utan att förlora varken funktionalitet eller data.
🔶 Gemensam utveckling, förbättringar som en användare gör kommer alla till godo.
🔶 Lokalt driftval för att kunna köra systemen i egen miljö eller i svenskt moln, och komma ifrån datalagring i amerikanska serverfarmar.
🔶 Interoperabilitet med öppna standarder gör att system kan prata med varandra utan speciallösningar.
Målet med diwise är att erbjuda allt detta. En IoT-plattform licensierad under AGPL-3.0, med öppen källkod på GitHub. Standarder som NGSI-LD och FIWARE som grund. Sensordata som kommuniceras via LoRa, NB-IoT, 4G eller WiFi normaliseras till gemensamma mättyper. Det går att granska koden, snabbt komma igång med drift via svensk SaaS-tjänst, flytta driften till egen lokal infrastruktur när och om det är lämpligt, enkelt kommunicera med omkringliggande system, och dessutom byta leverantör.
Sedan årsskiftet förvaltas alltihop av Föreningen Sambruk, gemensamt ägt och gemensamt förvaltat för offentlig sektor.
Varje gång kommuner och regioner köper ytterligare ett system där koden är stängd och data är inlåst, byggs ett beroende som blir dyrare att lämna för varje år. Varje gång valet istället landar på öppen källkod, där förbättringar delas med andra, byggs en gemensam förmåga som stärker hela Sverige.
