VarifrĂ„n kommer min oförmĂ„ga att gĂ„ nĂ€ra, göra mig sĂ„rbar och att be om hjĂ€lp? Jag har gĂ„tt genom livet och bara klarat mig! đ
Jag har inte behövt nĂ„gon, inte gjort mig beroende, du kan lita pĂ„ mig. Men sjĂ€lv har jag haft svĂ„rt att lita pĂ„ andra! Min historia ger förklaringar. NĂ€r jag var fem dog Axel, min farfars far, min bĂ€sta favoritslĂ€kting. Han dog i sömnen, 93 Ă„r gammal, blind sedan mĂ„nga Ă„r tillbaka. Jag hade hĂ€ngt med honom, spelat Carl Jularbo pĂ„ min skivspelare och pĂ„ munspel, och jag hade höglĂ€st nyheterna i tidningen. Mina förĂ€ldrar sa inget, Ă„kte pĂ„ begravning utan oss mig och min lillebror. Vi bodde hos grannarna den helgen. Jag förstod Ă€ndĂ„, hade antagligen hört viskningarna, sett sorgen. Och fĂ„tt skapa mig en egen bild av vad som hĂ€nt. đą
FemĂ„ringens slutsats – viktiga mĂ€nniskor sviker, och gĂ„r inte att lita pĂ„. Jag behöver helt enkelt klara mig sjĂ€lv. đđŒ
Det Ă€r onsdag och idag kör jag och Cecilia den tredje dagen pĂ„ #TheHumanElement i Lotsstugan. Det Ă€r sjĂ€lvkĂ€nslansdag, sjĂ€lvaktningen och sjĂ€lvrespektens dag och det Ă€r livslinjens dag. En möjlighet att blicka bakĂ„t och se vad som format vĂ„r sjĂ€lvkĂ€nsla och grunderna till vĂ„rt beteende som interagerar med omvĂ€rlden. En ökad förstĂ„else av vĂ„rt inre ursprung ger en ökad acceptans till det som skaver och som vi kanske kritiserar andra eller oss sjĂ€lva för. đ
I min livslinje fick jag syn pĂ„ min femĂ„ring och förstod varför jag har sĂ„ svĂ„rt att be om hjĂ€lp, varför jag hela tiden ser till att klara mig sjĂ€lv. No matter what. Med den insikten har jag trĂ€nat mig pĂ„ att uttrycka min osĂ€kerhet, dra grĂ€nser och be om hjĂ€lp. Jag har plötsligt blivit rĂ€dd för att bli lĂ€mnad, jag som levt ett liv rĂ€dd att jag ska lĂ€mna! đ
I sĂ„rbarhet och öppenhet vĂ€xer tillit och relation! â€ïž
/Peter Axelsson, Masarin Consulting Group
